Vecka 33

Gulliga doktorn som varit blöjfri sen strax efter jul!

Idag går jag in i vecka 33! Och i förrgår vaknade jag med en mage som hade sjunkit ner! Hur kan det ske över en natt? Även mina gravidbyxor har blivit lösare märkte jag o lixom gled ner över magen, så den har definitivt ändrats.
Det lär ju bero på att bebisen nu har sjunkit ner i bäckeningången och kanske fixerat sig. Det känns lite lättare med andningen faktiskt så det är skönt.
Utöver det så börjar det bli jobbigt att böja sig ner och, ja men typ tömma tvättmaskinen gör mig lika andfådd som att gå snabbt haha :)
Att ta på sig strumporna är också en av dagens största utmaningar. Och jag lever för vårat långa skohorn - bästa bästa bästa!! Älskar den! :D

Ska till barnmorskan nästa vecka, så då blir det intressant att höra om han är fixerad. Det känns tidigt..? Men samtidigt har jag en stor känsla av att denna bebis kommer vilja komma ut tidigare.

Nästa vecka ska jag också få träffa en läkare för att prata lite om kejsarsnitt. Det är något jag pratat med barnmorskan om o berättat hur jag känner, så hon skickade en remiss till Aurora-mottagningen så på den vägen är det.
Det visade sig ju att jag har streptokocker igen, precis som jag hade med Jason, o då blev vi båda väldigt sjuka av infektionen, efter/under förlossningen. Läget var skakigt ett tag och vi visste inte om vi skulle få ha Jason kvar hos oss, det var den värsta tiden i mitt liv! Så det är något som inte får ske igen. (Barnen smittas via vaginal förlossning, så dels därför jag vill prata om kejsarsnitt.)
Har lite andra anledningar också men det är den främsta.

Ja, så känns läget just nu. Samtidigt går man runt o oroar sig över att man ska bli smittad av corona också. Jag håller mig typ bara hemma, det är David som handlar maten. Dock är den största smittofaran just nu förskolan för våran del..

Men vi håller tummarna för att Jason inte ska bli smittad därifrån nu dom sista veckorna han ska vara där.